Kanske en aning dramatisk rubriksättning, men det är ju faktiskt till viss del…sant?
För ett par veckor sedan ansökte om jag en utbildning på Yrgo, i Grafisk Produktion och Form. En utbildning som kan leda till jobb som grafisk producent som producerar trycksaker, förpackningar eller text och grafik till digitala medier. Lite av detta har jag erfarenhet sedan innan inom mitt egna företag, men nu känner jag att jag vill fördjupa mig i det och få djupare kunskaper.
Jag har sett fram emot den här dagen med skräckblandad förtjusning! Hade lite svårt att sova inatt faktiskt. Magkänslan är god, men vill heller inte vara för självsäker och ta ut segern i förskott. Så, nervös är jag. Som fan. Hähä.
MEN! Det ska man vara, det är ju bara ett bevis på att man vill göra det så bra som möjligt. Och att jag verkligen villvillvill komma in på den här utbildningen.
Men! Innan det var dags för antagningsprov så hängde jag här, på Surte Kraftstation. Jag hade ett möte här med en elev från Journalistlinjen på Ljungskiles folkhögskola. Hon ville intervjua mig och prata mer om Kraftstationen, Surtes historia och hur det är att vara företagare i orten.
Innan intervjuaren dök upp hade jag sms’at och frågat om hon var fikasugen…
Och kaffesugen var hon! Så jag köpte med mig lite fikabröd och fyllde en termos med nybryggt kaffe. Kaaanske var det mest för att stilla mitt eget begär av sötsaker så här i PMS’liga tider. Ehe, heh…
Intervjun var mysig, tycker jag. Vi satt och pratade i nästan två timmar.
Känner mig ofta rätt flummig när jag pratar om att vara egenföretagare och vad det innebär. Och framförallt vad jag ska titulera mig som! Fotograf och…allt-i-allo? Entreprenör? Mångsysslare? Jag tycker det är jättesvårt, eftersom jag gör så många olika saker hela tiden. Vi pratade faktiskt om det också, det här med att vara fast och trogen på samma arbetsplats i sisådär tjugo-trettio år – och vara tillfreds och nöjd med det.
Ibland undrar jag om jag själv någonsin kommer hamna där, eller om jag kommer vara den där rastlösa själen som hoppar omkring hela tiden. Jag vet inte, jag hoppas att jag kommer fortfarande kunna leva på mitt lite alternativa sätt. Men, det är ett inlägg i sig som jag kan skriva och prata jättemycket hur jag tänker och känner kring…
Det känns lite märkligt att jag har bott i Surte i sju år nu. På ett vis är det ju alldeles nyss, samtidigt som jag aldrig känt mig såhär hemma någonstans som jag gör i Surte. Jag är så oerhört glad att jag hamnade här, och hur bra det har varit.
Samtidigt som jag trivs här så känner jag mig redo att röra på mig också. Exakt var jag vill flytta vet jag inte ännu. Men jag vett att jag vill komma vidare och utvecklas. Lite därför jag känner även att det är så viktigt för mig att ta mig an den här utbildningen. Det är något helt nytt, på så många plan. Gå i skola, studera, ta CSN-lån och kunna titulera mig som något efter två års (!) studier. Bara en sån sak?! Kära nån.
Jag städade upp lite på Kraftstationen och begav mig sedan hemåt. Det är ändå lite märkligt att sätta på sig höstkappan nu i maj. Å andra sidan hade jag klänning på mig idag, ändå ett litet vårtecken. Höh.
Både klänningen och jackan är från Camillas Studio Surte Kraftstations Pop Up-Store som hon hade öppet när Kraftstationen drog igång sin verksamhet.
Kanske att hon har kvar några av plaggen?
Enklast är att skriva till henne på @studiosurtekraftstation på Instagram och fråga.
Good old powerstation.
Så snart som pandemin viker sig så ska vi jädrar i mig dra igång lite jävlaranamma i lokalen igen. Saknar så de offentliga evenemangen. Träffa folk, marknadsföra lokalen, hänga med Beerium – det lokala bryggeriet, boka in band, ha loppisar, utställningar, marknader…fan, det finns så mycket idéer! Och det finns en tid efter detta.
Där med basta.
Hemma igen, med frusna lilablå händer och ett regn som smattrar mot rutan.
Dags att inta position…
…och kolla så att tekniken funkar och att ljuset är bra. På grund av Corona så sker antagningsprovet digitalt. Har svidat om på överkroppen, men på underkroppen har jag ett bar stickade strumpbyxor på mig. Haha, klassisk ”sitta i möte i Corona-tider”-outfit.
Nu kör vi.
Fy fan.
Vad kul.
Pusselipusselipuss!