Design av små kort + därför har jag svårt att slänga ”dåliga” bilder

Hej på er! Hur mår ni?

Mitt humör är lite upp och ned just nu. Försöker inte tänka så mycket på det, utan låta det komma, stanna en liten stund – och sedan gå vidare. Min hy är ganska kass, som ni kan se på bilden ovan. Utslag, finnar och blemmor lite här och var i ansiktet. Äh. Det är väl en ”sån period”.

Nåja. Jag tänkte egentligen skriva om någonting helt annat…

Ni som följt mig ett tag eller känner mig, ni vet att jag tycker väldigt mycket om att jobba med grafisk design och formge posters, logotypes och dylikt. För ett tag sedan fick jag en förfrågan från min vän Erika, även kallad Ikkan, som är guldsmed och smyckedesigner i Alingsås. Hon ville beställa ett gäng små kort att ha i sin butik och kunna sälja som små ”gåvokort”.

Jag hade lite problem till en början med designen. Eftersom jag fick helt fria tyglar, och jag har så mycket nedladdade free fonts (typsnitt), bilder, texturer och faen hans moster – så hade svårt att bestämma mig. Ni vet, när allt är möjligt – hur börjar man?

Jag gjorde ett par prover, testade, ändrade, olika typsnitt, olika färger, clean bakgrund, rörig bakgrund…det tog tid.
Och det krävdes svordomar.

Jag visste att jag ville ha naturnära färger. Grönt, beige, grå, sand, sten, trä…
…utan att det blev för övertydligt. Jag ville ha det en aning abstrakt. Inte en tydlig blomma som tar all uppmärksamhet ur kortet. Ville inte heller ha det särskilt ”perfekt” och tillrättalagt. Det har vi sett förut; gratulationskort med bilder på blombuketter, nallar och allt. Inget fel i det – men det är ingenting jag dras till.

Efter ett tag hade jag fått fram ett resultat jag själv tyckte väldigt mycket om.

Varje kort har en unik design. Motiven i bakgrunden skiljer sig från varandra, de skiftar även lite i färg – men har en ton som matchar varandra och är, enligt mitt tyckte, väldigt vackra tillsammans. De sticker inte ut för mycket, men har ändå en lite mörkare och dovare ton än många kort jag tidigare sett.

Jag designade även kort som Ikkan kan skicka med i samband med att hon skickar ut ordrar från sin webshop. En så enkel, men fin och personlig gest som gör så mycket när man får hem grejerna.

Jag ville ha mer en känsla än en tydlig bild på korten, och det tyckte jag att jag fick till. Budskapet skulle vara tydligt, men inte för ”svulstigt” och för tjockt, därför tycker jag den här lätta skrivstils-texten som ser väldigt handwritten ut blev väldigt fin tillsammans med dem ”harmoniskt röriga” bakgrunden.

Om ni studerar bilderna så ser ni att korten inte innehåller enbart en bild, utan jag har gjort som en dubbelexponering i Photoshop där jag lägger bilder i lager uppepå varandra och sedan tonar in dem i varandra. Suddar lite, tar bort och ljusar upp vs mörkar ner det jag vill lyfta respektive det jag vill tona bort. Det är väldigt roligt sätt att göra bilder lite mer intressanta och drömska, tycker jag.

Därför tycker jag att det är väldigt svårt att ta bort bilder som har blivit såkallat ”fel”.
Om skärpan sitter på fel ställe, kanske känns det lite otydligt, rörigt eller om det har blivit ”fartränder” av rörelseoskärpa, exempelvis.
Dessa bilder kan passa alldeles utmärkt till den här typen av design, där det inte är meningen att allt ska vara så tydligt, utan det istället är en fördel om det är lite underexponerat eller skärpan sitter helt åt fanders. Det krävs lite för betraktaren att studera bilden ett tag. ”Vad är det för något?”, ”Aha, en blomma – men vad är det för blomma?”.

Flera utav dessa kort har jag använt bilder som jag tänkt att kasta i papperskorgen vid första anblick, men har låtit dem ligga kvar i den där bildmappen – och nu, sisådär ett halvår efter att dem togs – så kommer det till användning.

Därför tycker jag att man…
1. Släng inte bilder DIREKT, utan låt dem ”gro” ett tag och se om de finns ett nytt användningsområde du först inte hade tänkt på.
2. Våga fotografera i lite märkliga vinklar. Gå väldigt nära, låt en blomma vara så nära kameralinsen att det rubbar skärpan lite.

Bilden ovan är ett exempel. Den första oredigerade bilden. Det finns ingen riktig tydlig skärpa. Åtminstone är den inte där man ”vill” att den ska vara. Bilden är lite rörig och man förstår inte riktigt var man ska titta. Ett grässtrå är väldigt nära kameralinsen och stör lite i överkant…
Trots att jag kände när jag laddade in bilderna i datorn att den här bilden inte var så bra, så behöll jag den. Och genom att låta den gro, ge den tid och sedan lite kärlek i bildbehandlingsprogrammet, så ser jag nya möjligheter, att den definitivt skulle kunna fungera som en bakgrund till en poster eller ett nytt litet kort.
Och använder du inte Photoshop, Lightroom eller andra redigeringsprogram så regelbundet som jag gör, så kan man göra väldigt mycket utan bildbehandlingsprogram. Genom att bara beskära extremt hårt, gå väldigt väldigt nära en liten del i bilden kan göra stor skillnad också!

Det här är bara en liten del av hur jag tänker kring redigering. Framöver så tänker jag att jag skulle kunna skriva lite mer om det. Både för att lära mig själv mer om mina programvaror, samt att det är roligt att tipsa andra om hur man kan tänka kring fotografering och redigering.

Tack för att ni läste!
Pusselipusselipuss!


När Paco eldade upp sig på Riot BBQ

”Hallå hallå, hur har vi det idag?
Tack jag har det bra!”

Jag jobbade under Krisithimmelfärd, vilket innebar såklart full fart inne i bygghandeln där jag stod i kassan mest hela dagen. Timmarna gick fort och efter jobbet så kom Palle och plockade upp mig utanför butiken. Solen lyste (sommarvärme!) och vi åkte hem till Surte igen för att hälsa på Robban på Riot BBQ.

Robban och jag träffades på en Företagarkurs i Surte Glasbruk 2019. När corona kom och jag blev av med mina uppdrag inom företaget samt butiksjobb som jag precis hade börjat på så erbjöd han mig att komma och jobba hos honom och hans två företag; Rabattkanter och Riot BBQ. Agerade en liten allt-i-allo som städade, plockade plåt, gjorde grafisk design-arbeten, grävde rabatter, målade, sågade, sprayade och stod även i köket en period och preppade samt serverade käk till lunchgäster från foodtrucken. Det känns häftigt och kul att ha varit med från börjat, att ha sett en tom bakgård förvandlas till ett riktigt ruffigt och coolt grillhak.

Robban & Thomas hade svetsat ihop en liten tortillapress inne i verkstan och skulle nu provköra den.
Den stora grillen som tortillapressen (även kallad ”Paco”) är placerad på är gjord av Backyard Supremacy, som gör helt sjuka smokers! Ser ut som världens farligaste ånglok.

Det sved ganska bra i både hals och ögon när Robban slängde på chiliolja i pressen och röken vällde ut. Heh…

Adrian (i fönstret) jobbar som kock i trucken. Riot BBQ har öppet för lunch tisdag-fredag kl 11:00 till 14:00, samt fredagkvällar kl 16:00 till 19:00 och lördagar kl 13:00 till 19:00.

Plötsligt hade det slängts ihop massor av goda tillbehör inne från trucken. Potatissallad, ostkräm, picklad rödlök, pico de gallo, fetaost, sallad, avokadodressing, baconröra, grillost och kött. Bam, bam, bam!

Vi fyllde de små majsbröden som vi hade grillat i tortillapressen med diverse tillbehör och käkade. Solen lyste och det kändes som en strålande sommardag.

Gjorde inte ont någonstans alls att möla i sig detta efter jobbet. Nomnomnom…

Har ni vägarna förbi Surte så tycker jag verkligen att ni ska svänga in till Robban och Co. och support the local bbc-masters. Han håller till på Kvarnvägen 3, Surte Åkeris industriområde, under ett stort svart festivaltält. Det går inte att missa från vägen, och om man gör det så…fan, lägg av.

Det är så himla roligt att det finns något sånt här i Surte och att det ständigt är i utveckling. Är också så glad att man får vara en liten del av det hela och har varit med från början. Det finns så mycket potential i den här orten och kreativa själar, älskar’t! <3

Tack för att ni läste, ha en görgó dag!
Pusselipusselipuss!

Rödtjut i Katakomberna

Häromveckan tog jag 11’an till Sandarna i Göteborg.
Blev lite halvt nostalgisk över att åka förbi Godhemsgatan. I någon av lägenheterna intill hållplatsen har jag druckit öl, käkat så mycket scones och cheesecake och gjort ett försök till att kolla på en Star Wars (det gick sådär, och jag har aldrig försökt mig på Star Wars igen efter det…). Också där jag lyssnade på You’re So Vain med Carly Simon för första gången och blev blown away att det var Mick Jagger som sjöng med i refrängen. Såhär nästan sex år senare så vann jag i ett musikquiz då jag lyckades ta den den låten på första bastonen. Tacka majorna för det.

Mariaplan. Har tappat räkningen över hur många hummus- och avokadosmörgåsar jag och syster har käkat på Café Marmelad genom åren. Hur äckligt mätt man varit efter den där hallonpaj med den uppvärmda vaniljsåsen. Hur vi kunde åka in till Göteborg från Sollebrunn som vi då bodde i, bara för att äta massor av god mat. Leva life.

Onödigt, men oh så intressant hörrnih.

Men den här gången var det varken besök uppe i någon av lägenheterna på Godhemsgatan eller Café Marmelad. Istället åkte jag vidare och hoppade av vid Sandarna där Studio Katakomb är belägen.

En liten doldis till studio som ligger inne på en gård bland tegelhusen.

Hannes (till vänster) frågade om jag kunde hänga med och plåta hans nystartade band Rödtjut och deras inspelningshelg i studion. Fhå shår! sa jag. Just den här typen av dokumentation tycker jag är så rolig att fotografera, att vara med i processen från början och se hur allt går till. Älskar’t.

Pontus hade feeling.

Hannes och jag lärde känna varandra för många år sedan när han spelade i Mustasch. 2008 hoppade han av bandet, men vi har ändå lyckats bevara kontakten – vilket jag är superglad för. Världens snällaste sköning.

I samma veva som Hannes hoppade av bandet gjorde han en intervju med Aftonbladet och svarade på frågan om han skulle lägga av med musik helt och hållet;
”Man slutar inte spela helt och hållet. Man kommer la sitta på kammaren och slipa på nåt och se vad det blir…”.
Och så blev det ju, sisådär 13 (!) år senare, i en gravkammare i Sandarna.

Tiderna, hörrnih…vad fin och märklig den är.

Good old George Harrison. Den där postern har jag hemma hos mig också, som förtvivlat väntar på att komma upp på någon vägg. Just nu är alla väggar i mitt hem fulla med andra posters och konstverk. Men snart så, snart ska vi hitta en fin plats för honom…hoppas vi.

När jag fotograferar och dokumenterar sådana här grejer så vill jag synas så lite som möjligt. Flugan på väggen som ingen knappt märker av då jag vill bara glida hit och dit och försöka fånga det ”naturliga” som möjligt. Fokuserade blickar, intensivt lyssnande och detaljer i varje vrå.

När eftermiddagssolen kom så tackade jag för mig och lämnade gänget till att fortsätta inspelningen på egen hand. Ska bli sjukt kul att höra slutresultatet, över en flarra rödtjut!
Tack till góe gänget för att jag fick vara med, och tack till er andra för att ni läste detta inlägg.

Pusselipusselipuss!

Livestream och ölprovning med Beerium Kraftölsbryggeri

Hej på er! Jag tänkte visa ett gäng bilder från helgen när vi hade världens mysigaste ölprovning med det lokala bryggeriet här i Surte; Beerium Kraftölsbryggeri, som håller till i Surte Kraftstations lokaler. Det är även här vi vanligtvis har Taproom och provsmakningsbar en gång i månaden, men det ligger på is nu i och med Covid-19.
Så, istället för att bjuda hit massor av folk, så får vi komma hem till dem genom livestreams!

Jag ber om ursäkt redan på förhand om jag snubblar på bokstäver och för många eller för få mellanslag. Jag har tre plåster på mina fingrar sedan de senaste dagarnas jobb i byggvaruhandeln. Är det inte sågar och knivar man råkar skära sig på, så är det papercuts eller små silikonflaskor med en vass flärp. Kära nån. Aja.
Men nog om det…

Har ni sett Palles fylliga mustasch? Det är så mycket musche nu att det knappt går å pössa på honom längre. Så töööt!
Alla tre pöjkar här har fin mustasch ser jag ju nu. Åh, det är så fint! <3

Så snart jag hade slutat ett kaosartad pass på jobbet på lördagen så drog vi hem till Surte, duschade, lyssnade på soundtracket till Robin Hood på lite för hög volym så jag missade två telefonsamtal och laddade inför kommande livestream.
Palle och jag blev inbjuda till den digitala ölprovningen som anordnades av Fredrik och Erik, samt Marcello via länk, från bryggeriet. Strax innan 18:00 dukade vi tillsammans upp i det mest cozy corner:liga hörnet i hela byggnaden och gick från lättare folköl till tyngre stouts.

Först ut – Phases & Stages.
En folköl vars etikett och namn med inspiration från Willie Nelsons album med samma namn. En fräsch session IPA på 3,5%. Oerhört picknickkorg- och sitta i en park-kompatibel öl (eller som Beerium själva rekommenderar; gräsklippning) som doftar väldigt fylligt och gott, men sen slinker ned plättlätt. Somrig så det förslår!

Vi luktade, tittade och smakade länge och väl.

Beeriums provsmakningsbarer i Kraftstationen har varit mycket populära och är bland de absolut roligaste eventen att styra upp, tycker jag. Vi har haft loppisar, ostförsäljare, chilimässor, livemusik i form av trubadurer och lokala band och artister, vinylförsäljning, DJ-bås och mycket mer. Och alltid en foodtruck på utsidan av lokalen, så att det finns gött käk till besökarna. Trots att vi hållit på i något år så känns som vi bara har skrapat på ytan och att det finns så mycket vi vill göra! Och mer ska det bli, så snart shitshowen är över…

Nästa! Ecstasy of Gold. Ännu en en hyllning, denna gång till till Ennio Morricone som gick bort förra sommaren. Han var en kompositör och gjorde musiken till bland annat Den Onde, Den Gode, Den Fule.

Här har vi en Pale Ale med mycket beska och inslag av papaya och aprikos. Under provningen berättade Erik och Fredrik och valet av humlesorter och bryggningsprocessen. Det är mycket jobb med ett öl. Tycker det är så bra att de verkligen lyfter fram hantverket och berättar hur det går till, från idé till färdig produkt. Och sen hela processen att få in den på Systembolaget (!). Allt detta gör Beerium-gänget på den lilla fritid de har vid sidan av sina heltidsjobb. KÄMPAR!

Finns på ett systembolag nära dig.

Från fruktiga toner till till mörkare sorter och varianter. Kändes exklusivt att dricka den här, då det är de absolut sista flaskorna som finns nere i bryggeriet. Black Nightingale är en torr porter som experimenterats fram med bland annat Chipotle. Den har dessutom lagrats i två år (!). Och som Beerium skrev inför eventet;
”I sin grundform ger malten inslag av lakrits, kaffe och kavring medan humlen mest bidrar med en trevlig beska. Chili är dock lömsk att använda som smaksättare så vi vet ärligt talat inte riktigt hur mycket hetta som finns i ölen för tillfället…”

Fredrik och Erik fick en del hetta i sin flarra, medan den Palle och jag delade på var väldigt mild, men trädde fram allt eftersom ju längre in i sippandet man kom. Gott, och roligt!

Vi har en flaska kvar hemma hos mig nu, men det är knappt man vågar dricka den, haha! Tänker att om jag kommer in på min utbildning (får svar i juni), DÅ ska vi öppna den flarran och fira stort! Hurra!

Åh, nu blev jag nervös av att tänka på utbildningen, haha…fyfan. Vad skoj. Det ska bli. Ja.

Näst på tur! El Indio. Om ni föresten undrar vem som har designat etiketterna så är det Rikard Lindé, verksam blivande grafisk designer från Ale.
Ännu en fruktig historia med tydlig beska och liten sötma med inslag av bland annat ananas. Passar att dricka till, enligt Beerium, ”Banjo och bönor”.

Finns även denna på Systembolaget.

Mmmm…mhmm…mmm…mmmmm!

Och sist! Men absolut inte minst – Big Friendly Giant!

Ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig varit något stort fan av mörkare ölsorter. Stout och porter och sånt där har liksom inte funkat. MEN, när Beerium hade ett samarbete med restaurangen Gustus Gastrobar i Kungälv för några år sedan, där de lärde ut mer om hur man kombinerar öl med mat – då hände något. Beerium serverade sin påsköl Follow the Rabbit, en väldigt mörk och maltig historia med smak av kaffe, kakao och laktris till efterrätten – och det blev så himla mumsigt.

Så, innan provningen denna dag ringde jag upp Erik och frågade om jag skulle köpa det chokladigaste chokladen jag hittade på Konsum i Coop. Slutresultatet, med chokladens chokladigaste chokladmuffin och Big Friendly Giant tillsammans – MM!

Och plötsligt hade vi sänt i närmare två timmar, och det var dags att säga hej då till alla deltagare. Det var så trevligt, man ville ju inte gå därifrån…

…så vi gjorde inte det. Vi satt kvar i vår soffgrupp och pratade life fram till tolvslaget. Det diskuterades Black Sabbath varvat med Bengt Frithiofsson – det finaste vi har här i livet.
Livet e en fest, håll med om det – folk och fä.

Följ Beerium på Facebook, Instagram och besök deras hemsida för att hålla koll på kommande event och läsa mer om deras öl.

Tack för att ni läste! Pusselipusselipuss!

Upplev Ale!

Titta här! Snea och glada tänder! Och en hel bilaga från Ale Kuriren – fullmatad med mina bilder!

Och sicket omslag! Sofia, Palle och Robin är coverpeople! Eller hela vår kvartett då vi alla fyra ändå är med på ett fint litet gölligt sätt tillsammans?

Hur som haver – den här bilagan kommer med Ale Kuriren den här veckan och är matad med massor av roliga besöksmål i Ale Kommun. Vandringsleder, Bed and breakfasts, butiker, kulturarv och mycket mer som du kan besöka och göra i vår kommun. Alla bilder i bilagan är tagna av mig under mitt och min bästa kollega Ronja Wigertz från Lightray Production projekt när vi 2020 gjorde ett stort samarbete med kommunen; att dokumentera kommunens alla olika besöksmål och destinationer. Projektet pågick våren och sommaren förra året, och nu börjar bilderna dyka upp här och var. Så himla roligt!

Låt oss ta en liten kik!

Det är lite komiskt att de väljer att använda flera bilder (bland annat omslaget) som jag använt i mitt arbetsprov till utbildningen jag precis sökt. Jag hade ingen aningen att den här bilagan skulle komma ut överhuvudtaget, och att den skulle se ut såhär! Men, det är alltid roligt att se sina bilder tryckt i stort format.

Insidan ser såklart ganska mycket annorlunda ut än mitt arbetsprov. Haha, det hade varit lite jobbigt annars…
Tycker att den här bilagan är informativ och lättförstådd. Vilket jobb vi gjort ändå! Vi åkte runt, hit och dit, pratade med den och den personen och verkligen kämpade. Samtidigt så var det väldigt kul att se sig om i Ale och uppleva allt fint som finns här. Jag är ju inte härifrån egentligen, utan flyttade hit för sju år sedan (snart tio år!) – så lite kände jag till sedan innan, men fick också lära mig väldigt mycket nytt också. Ronja, min kollega i projektet, hon hade stenkoll på typ allting! Jag hade inte kunnat få en bättre samarbetspartner.

Till och med min lille systerson Gustav fick vara med! Jag lånade in storasyster med familj att vara lite modeller på Alpackagården i Skepplanda (kanske ett utav mina absoluta favoriter när det kommer till utflyktsmål!). Gurra var så göllig med djuren!

Och bästa Beerium – Kraftölsbryggeri och Riot BBQ! Två amazing places och människor jag fått äran att samarbeta med på flera plan. Beerium har varit hyresgäster i Surte Kraftstation under ett par år nu och tillsammans har vi gjort både öletiketter och haft superroliga taprooms tillsammans. Robban på Riot var jag med från början under hans uppbyggande av hans foodtruck och dess uteservering. Är så glad att få vara en liten del i deras verksamheter.

Och naturligtvis Surte Kraftstation! Och Petra som jag går på Yoga hos varje onsdag. Känns som att bläddra i ”Mina Vänner”-boken när man hittar så många sköningar i den här bilagan.

Så, får du hem Ale Kuriren till dig – så kolla gärna in den här bilagan som medföljer i tidningen!
Hurra för Ale Kommun. Och tack till alla som har ställt upp på fotografier och företag som vi fått lov att besöka. Superroligt!

Pusselipusselipuss!

Vad händer nu?

Det är tisdag och regnet fortsätter smattra utanför fönstret. Det känns lite skönt då jag har en del jobb framför datorn att ta tag i, samtidigt som det är rätt tråkigt att maj ser ut såhär just nu.
Äh. Det blir bättre senare. Det kommer en vår. Det är jag säker på.

Har käkat frukost. En kopp kaffe, ett glas vatten ett knäckebröd med stark ost och vegoskinka och en halv toscabulle. Långt ifrån den mest stabila, färgglada och stärkande frukosten, men så fick det bli idag. Skrattade åt mig själv när jag ta upp allt på min lilla assiett och satte mig och började jobba framför datorn. Hälsan självt, fuck yeah – that’s me.

Det är dagen efter mitt intagningsprov, eller intervju kanske man mer skulle kunna kalla det. På grund av Corona så var intervjun digitalt via Google Meets där jag fick träffa två personer från skolan jag ansökt om att gå.
Det känns lite surrealistiskt faktiskt. Plötsligt har jag inte längre någon som helst möjlighet att påverka om jag kommer in på den där utbildningen eller inte. Jag hade 15 minuter på mig igår att svara på frågor, visa vem jag är och varför jag så gärna vill komma in på den här skolan. Sisådär en halvtimme innan började jag bli nervös, men märkligt nog så försvann de där känslorna så snart som de andra lärarna kom in i mötet och vi började prata. Jag kände mig trygg, avslappnad och ganska säker på mig själv och vad jag ville med de här studierna.

Men lika fort som mötet sattes igång, så var det plötsligt klart. Tjoff.
De andra två försvann från skärmen, och plötsligt satt jag kvar själv och såg på mig själv. Det var som i en film när man gör slut med någon på telefon. Den ena lägger på luren, men den ena håller lite krampaktigt kvar om luren. Väntar kanske på någon slags andra chans. Är det någon där? Finns det något mer jag kan göra eller kanske borde ha sagt?
Men, jag vet inte. Det ligger inte hos mig nu. Nu är det upp till dem.
Fick reda på att det är tydligen rekord i antal ansökningar.
Är mer nervös nu än vad jag någonsin varit.

Men så slet jag mig från datorn tillslut. Gick och lagade en krämig hittepå-pasta med grädde, zucchini och fetaost. Stod upp i köket och åt ut min skål. Visste inte riktigt vad jag skulle ta mig för eller tänka på. Jaha, and now då?

I juni får jag reda på om jag kommer in på skolan eller inte. Om jag kommer in väntar två år studier på heltid. Det känns konstigt att tänka ens tanken på att jag kanske inte kommer in, då jag så intensivt har känt i hela mig att det är en förändring på G. Att det liksom är dags att börja ”wrap it up!” med fler grejer, innan det är dags att börja studera. Det är ändå en rätt häftig känsla, att gå in för något så mycket med sån kraft.
Jag hoppas verkligen att det går hela vägen, för det var längesen jag ville någonting så mycket som det här.

Bilderna är från en annan dag och annan plats där kaffe och toscabulle intogs. På en högre höjd i närheten av Sundsby Säteri på Tjörn. Dagen då våren kom, på riktigt. En oerhört vacker plats som jag hoppas att vi åker till många gånger om. Inte bara för toscabullen och termoskaffets skull, utan också för att känna sig som allsmäktig och vara ”the golden god” för en stund, som man gör när man kommer upp på ett berg och ser ner över enorma landskap. Det är så mäktigt.

Tack för att ni läste!
Nu ska jag fortsätta jobba med bildredigering. Det var skönt att skriva av sig lite här kände jag.
Pösselipösselipöss!

”Idag avgörs min framtid!”


Kanske en aning dramatisk rubriksättning, men det är ju faktiskt till viss del…sant?
För ett par veckor sedan ansökte om jag en utbildning på Yrgo, i Grafisk Produktion och Form. En utbildning som kan leda till jobb som grafisk producent som producerar trycksaker, förpackningar eller text och grafik till digitala medier. Lite av detta har jag erfarenhet sedan innan inom mitt egna företag, men nu känner jag att jag vill fördjupa mig i det och få djupare kunskaper.


Jag har sett fram emot den här dagen med skräckblandad förtjusning! Hade lite svårt att sova inatt faktiskt. Magkänslan är god, men vill heller inte vara för självsäker och ta ut segern i förskott. Så, nervös är jag. Som fan. Hähä.
MEN! Det ska man vara, det är ju bara ett bevis på att man vill göra det så bra som möjligt. Och att jag verkligen villvillvill komma in på den här utbildningen.

Men! Innan det var dags för antagningsprov så hängde jag här, på Surte Kraftstation. Jag hade ett möte här med en elev från Journalistlinjen på Ljungskiles folkhögskola. Hon ville intervjua mig och prata mer om Kraftstationen, Surtes historia och hur det är att vara företagare i orten.
Innan intervjuaren dök upp hade jag sms’at och frågat om hon var fikasugen…


Och kaffesugen var hon! Så jag köpte med mig lite fikabröd och fyllde en termos med nybryggt kaffe. Kaaanske var det mest för att stilla mitt eget begär av sötsaker så här i PMS’liga tider. Ehe, heh…


Intervjun var mysig, tycker jag. Vi satt och pratade i nästan två timmar.
Känner mig ofta rätt flummig när jag pratar om att vara egenföretagare och vad det innebär. Och framförallt vad jag ska titulera mig som! Fotograf och…allt-i-allo? Entreprenör? Mångsysslare? Jag tycker det är jättesvårt, eftersom jag gör så många olika saker hela tiden. Vi pratade faktiskt om det också, det här med att vara fast och trogen på samma arbetsplats i sisådär tjugo-trettio år – och vara tillfreds och nöjd med det.

Ibland undrar jag om jag själv någonsin kommer hamna där, eller om jag kommer vara den där rastlösa själen som hoppar omkring hela tiden. Jag vet inte, jag hoppas att jag kommer fortfarande kunna leva på mitt lite alternativa sätt. Men, det är ett inlägg i sig som jag kan skriva och prata jättemycket hur jag tänker och känner kring…

Det känns lite märkligt att jag har bott i Surte i sju år nu. På ett vis är det ju alldeles nyss, samtidigt som jag aldrig känt mig såhär hemma någonstans som jag gör i Surte. Jag är så oerhört glad att jag hamnade här, och hur bra det har varit.
Samtidigt som jag trivs här så känner jag mig redo att röra på mig också. Exakt var jag vill flytta vet jag inte ännu. Men jag vett att jag vill komma vidare och utvecklas. Lite därför jag känner även att det är så viktigt för mig att ta mig an den här utbildningen. Det är något helt nytt, på så många plan. Gå i skola, studera, ta CSN-lån och kunna titulera mig som något efter två års (!) studier. Bara en sån sak?! Kära nån.

Jag städade upp lite på Kraftstationen och begav mig sedan hemåt. Det är ändå lite märkligt att sätta på sig höstkappan nu i maj. Å andra sidan hade jag klänning på mig idag, ändå ett litet vårtecken. Höh.
Både klänningen och jackan är från Camillas Studio Surte Kraftstations Pop Up-Store som hon hade öppet när Kraftstationen drog igång sin verksamhet.
Kanske att hon har kvar några av plaggen?
Enklast är att skriva till henne på @studiosurtekraftstation på Instagram och fråga.

Good old powerstation.

Så snart som pandemin viker sig så ska vi jädrar i mig dra igång lite jävlaranamma i lokalen igen. Saknar så de offentliga evenemangen. Träffa folk, marknadsföra lokalen, hänga med Beerium – det lokala bryggeriet, boka in band, ha loppisar, utställningar, marknader…fan, det finns så mycket idéer! Och det finns en tid efter detta.
Där med basta.

Hemma igen, med frusna lilablå händer och ett regn som smattrar mot rutan.
Dags att inta position…

…och kolla så att tekniken funkar och att ljuset är bra. På grund av Corona så sker antagningsprovet digitalt. Har svidat om på överkroppen, men på underkroppen har jag ett bar stickade strumpbyxor på mig. Haha, klassisk ”sitta i möte i Corona-tider”-outfit.

Nu kör vi.
Fy fan.
Vad kul.

Pusselipusselipuss!